Referat: Landala IF - SK Argo
Om förra veckans match var uppgjord på förhand så var denna veckas match raka motsatsen. Vi var på det säkra att detta var en match som skulle avgöras av det lag med störst pannben. Stämningen gick att ta på under samlingen och det lovade gott. Väderprognosen stämde mycket väl med lätt regn vilket vi visste skulle innebära en snabb och något mer svårspelad Guldheden Södra. Matcherna mot Argo har uvecklats till tuffa och jämna tillställningar där rivaliteten lagen imellan ökar från match till match. Så även ikväll...
Startelvan för dagen:
Jacke
Farre-Per E-Salenius-Anthon
Elias-Linus-Fhager-Ragnar
Erik-Yohannes
Bänk: Eliasson, Max, Nordeman jr, Alec, Simon
Argo rivstartar matchen med flera farliga anfall och hög press. Inlägg efter inlägg matas in från framföllt Argos vänsterkant mot två tunga pjäser som konstans hotar. Vi får frejda oss om i panik alltför många gånger första tio-femton innan vi lyckas anpassa vårt presspel och själva växa in i matchen. Argo är ett mycket kompentent lag och vi lyckas inte riktigt spela den fotboll vi vill. När vi väl lyckas rulla boll så är det tydligt att vi kan såra Argo men vi måste hålla tempot uppe och kunna värdera. Yohannes har ett skott i burgaveln och Max är en bättre bollträff från att spräcka Argos nolla.
I halvlek är stämningen och fokuset högt, vi känner att vi har matchen där vi vill ha den. Fortsätter vi slita så kommer inte Argo orka och deras anfall blir allt mindre farliga i takt med att mittfältet inte orkar fylla på. Stämningen blir allt tuffare på planen och det dröjer inte länge förän en av Argos centrala innermittfältare dragit på sig både ett och två solklara ostskivor. En man mer och ett allt tröttare Argo, nu jäklar! Dessvärre har väl domaren insett att matchen börjat spåra ur och hittar en del konstiga frisparkar åt båda håll. På det stora hela hade vi nog fler domslut som gick vår våg men det betyder ju väldigt lite när Argo får en frispark halvvägs in på vår planhalva när Elias helt korrekt vinner bollen. All credd till duktiga Forsman i Argo som ensam kan trolla med både en och två orangea spelare. Frisparken är perfekt i yta mellan våra mittbackar och 0-1 ett faktum. Ridå ner?
Ja, för efter målet gör vi precis det vi inte vill göra. Vi tjongar långt, vi stressar och vi letar efter den snabba lösningen. Vi är långt ifrån ofarliga utan när vi gör det vi vill så ser det bra ut och vi är nära. Men nära räcker inte långt, framförallt inte när motståndarna krigar för sina poäng och vi börjar gå på knäna.
I sista minuten får Yohannes en långboll som han kan plocka ner och peta förbi en av Argos backar. Argobacken finner sig dock inte i detta utan screenar Yohannes med en armbåge i ansiktstrakten. Frisparken är solklar, att det skulle vara tal om att vi skriker efter ytterligare en utvisning som Argo hävdar nedan är ett skämt. Yohannes är doch fortsatt inne på att fortsätta spela men bollen åker över sidlinjen och gruff uppstår. Vad som sägs kommer vi aldrig få reda på men Yohannes sätter båda händerna i bröstet på Argos målvakt. Det röda kortet är självklart, men så oerhört onödigt. Vi ska ha frispark i första läget och domaren måste vara framme snabbare för att uppfatta vad som sägs.
Summa summarum gör vi en riktigt bra insats över 90 minuter. Stundtals fin fotboll men det som berör är inställningen hos de orangea. Vi kommer tillbaka starkare av detta och i höst ska vi ha vår revansch, kosta vad det kosta vill. Framåt oreanget!
Här hittar ni Argos skeva syn på det hela
